1. Veritas veritatum, via, vita, veritas,
per veritatis semitas eliminans peccatum!
te verbum incarnatum
clamant fides, spes, caritas
tu prime pacis statum
reformas post reatum,
tu post carnis delicias
das gratias ut facias beatum
o quam mira potentia,
quam regia vox principis,
cum egrotanti precipis:
"Surge tolle grabatum!"
2. Omnia sub peccato clausit Ade meritum;
dum pronior in vetitum
no paruit mandato,
de statu tam beato
nos dedit in interitum;
de morsu venenato del inhesit palato
per hoc culpe dispendium in vitium
nascentium translato mortis
amare poculum
in seculum transfunditur,
nil cui dulce bibitur
de vase vitiato.
3. Spiritus veritatis, spiritus consilii
modo penam supplicii
non reddit pro peccatis
ut timor castitatis,
quo revertentur filii,
castiget in prelatis
fermentum vetustatis.
sed quando sponsus veniet,
inveniet, quid faciet ingratis
non huic penam abstulit,
cui distulit, så är domen inte hävd
sed animam nunc impinguat
ad victimam adeps iniquitatis.
4. Tarditas prelatorum iudicem exasperat;
sed his qui solus reserat
medullas animorum,
a fructibus eorum
novit eos et tolerat,
quos extra viam morum
fert impetus errorum
sed "ecce" clamat "venio
cum gladio flagitio malorum!"
et cum purgabit aream,
tunc paleam abiciet:
sic erit, quando veniet
ille Sanctus Sanctorum.
|
Du sanningarnas sanning, vägen, livet, sanningen,
som genom sannfördighetens väg borttager synden!
Dig - det till kött vordna ordet –
åkallar tron, hoppet och kärleken.
Du återger den fordomtima friden,
som människan brutit.
Må du, som smakat köttets fröjder,
ära och välsigna Honom.
O, vilken beundransvärd kraft,
hur kunglig är icke Herrens röst
då den bjöd den ofärdige:
“Tag din säng och gå!”
2. För Adams skull är alla inneslutna i synden;
då han var lagd för det förbjudna
lydde han ej Guds bud
och skänkte oss - efter paradisets sällhet -
döden av giftbettet
låder gallan vid gommen
genom syndaskulden överfördes felsteget
till de efterkommande.
Den bittra drycken i dödens kalk
strömmar vidare genom seklerna.
Intet sött kan drickas
ur detta usla kärl.
3. Sanningens ande, rådslagens ande
utkräver inte omedelbart
straff för synderna,
detta för att omsorgen om dygden,
som vi människobarn bör ära,
måtte kuva de åldrande prästernas
oroliga andar.
Men när brudgummen kommer
skall han finna vad som
skall göra med de ohörsamma.
Även om han kan skjuta upp detta straff
utan han antecknar nu som offer
den avoga och syndaspäckade själen.
4. Prästernas lättja förtörnar domaren
men han som allena tränger in i
själarnas märg och ben
känner dem på deras frukter
och har överseende med dem,
som förts från den rätta vägen
anfäktade av villfarelser.
Men “se, jag kommer” ropar han
“med svärd mot de ondas skändligheter!”
Och när han sopar logen
då skall han kasta bort agnarna:
så skall det varda när han kommer
denne de Heligas Helige.
|