1. Cedit hiems eminus 
Surrexit Christus dominus
Tulitque gaudia.
Vallis nostra floruit
Reviviscunt arida
Post quam ver intepuit
Recalescunt frigida.

2. Pastor qui pro ovibus
Ducendis ab errori bus.
Ponebat animam.
Libens ferre voluit
Crucis poenam maximam
Solvit quae non rapuit
Per mortem turpisssimam.

3. Mortis nexu diruto
Dracone surgens obruto.
Depraedans inferos.
Pharaonis impio
Captivos et miseros
Ducens ab imperio
Choros usque superos. 

1. Fjärran viker vintern här
uppstånden Herren Kristus är
och skänker fröjd och hopp.
Skön vår dal mot blomning går,
torra marker livas opp.
I allt mera ljummad vår
tinar åter frusen knopp.

2. Herden leder sina får
tillbaka när de vilse går.
För dem sitt liv han bjöd.
Villigt gav han ut sig i
korsets högsta straff och nöd,
löste oss ifrån att bli
rövade av skymflig död.

3. Dödens fjättrar har han bräckt
och väktardrakens härjning stäckt
i underjordens trakt.
Dem, som otrons furste här
usla i sitt fängsel lagt,
han till himlens skaror bär,
undandragna ondskans makt.

(Sv. tolkning: Ole Torvalds)