Sapete voi Bifolci,
a cui somiglia
La bella Manza mia?
Somiglia ai gest', al viso,
Se ben m'aviso,
A una rident'Agnella,
Quando gioisce,
Quando saltella.
O com'è bella,
Leggadr'e snella.
Se tesse, se fila,
s'innaspa, se miete,
Se canta, se balla, se va a la festa,
O com'è presta,
Gentil, modesta.
Se fa di testa,
O com'è honesta.
Ma dica ognun
qual par'habbia costei
Che sia più bell'in lei:
Il Naso. Il Collo. La Bocca.
Gl'Occhi. Le Poppe. La Panza.
E viva il Naso, il Collo,
la Bocca, gl'Occhi,
le Poppe, e la Panza,
De la mia Manza.
O che bellezze,
O che fatezze,
O che diletto
D'un tal suggetto.
Ma vi manca Giandon,
Col suo dirindon,
Cioè col suo Pivon.

Vet ni, bondfolk,
vem min lilla pulla liknar?
Hon liknar
- om jag rätt ser efter -
till hållningen och i ansiktet
ett skrattande litet lamm,
när hon är glad,
när hon skuttar.
Å, vad vacker hon är
graciös och vig.
Om hon väver, om hon spinner,
om hon härvlar, om hon slår,
om hon sjunger, om hon dansar,
om hon går på fest,
å, vad snabb
vad söt, vad blygsam
Om hon rör sitt huvud
å, vad värdig hon då är
men må var och en säga ut om
vad som är vackrast hos henne:
näsan, halsen, munnen,
ögonen, brösten, magen.
Ja, leve min lulla pullas näsa, hals,
mun, ögon,
bröst och mage.
Å, vilken skönhet,
å, vilka anletsdrag,
å, vilken fröjd
hos en sådan gestalt.
Men Girandon missar något
där med sitt dirindon
eller snarare med säckpipan sin.

Svensk tolkning: Lars Karlgren