"Känner ni Oswald från Wolkenstein?"
- en tyrolsk äventyrare, poet och musiker från senmedeltiden

Oswald von Wolkenstein är en fascinerande gestalt, både som historisk person och som poet och tonsättare. "Den siste minnessångaren" har han kallats, men han är egentligen svår att placera in i något bestämt fack. Han tycks vid sidan av sina aktiviteter som stridbar adelsman, kungligt sändebud, köpman och äventyrare för det mesta ha skrivit sina sånger för eget bruk.

Det är en märklig samling sånger han lämnade efter sig, ofta skapade med fransk eller italiensk musik som förebild, men för det mesta väldigt egensinnigt översatta och bearbetade efter Wolkensteins eget huvud.

Wolkenstein bryr sig inte så mycket om traditionella medeltida versformer eller högtidliga hyllningar till den höviska kärleken. I stället berättar han om sina resor och krigsföretag: om ett skeppsbrott i Svarta Havet, från vilket han räddar sig flytande på en tunna; om en högst konkret kärlekslängtan i fångenskap; om stämningen på värdshuset kring den sista skålen före läggdags; hur han tillsammans med sina bröder försöker inta borgen Greifenstein, och det tröstlösa i att uppfostra skrikande småbarn i en kall och dragig riddarborg...